Type your search keyword, and press enter

Säng för ryggont

Ok. Är väl bara att erkänna att jag börjar bli äldre jag med. Ryggen och höfterna gör så ont när jag vaknar på morgonen och efter lite googlande och läsande på sängbästitest.se har började jag inse att det kanske har med min säng att göra och inte bara med åldern.

Till slut kom jag fram till att en Emma madrass original skulle funka fint i vår nuvarande sängram och den hade flera egenskaper jag gillar. Exempelvis så behöver man inte ha en bäddmadrass på denna för att få en skön säng, den anpassar sig efter kroppen och ger stöd på rätt ställen och en av de bästa är att det är en hel madrass även i en dubbelsäng så vi behöver inte ha en skarv i mitten av sängen.

Nu efter att ha sovit på min nya Emma madrass i ett par veckor så är min värk puts väck. Helt otroligt men det hade med sängen att göra. Min förra madrass var nog för hård för mig. Så kan inte annat säga än att jag verkligen älskar min nya säng!

Tandblekning eller ej?

Som bloggare och en ivrig Instagrammare publicerar jag ständigt bilder av mig själv på sociala medieplattformar. I en majoritet av dessa bilder så försöker jag göra ett inbjudande leende, men mina tänder har nyligen fått en gulaktig nyans och blivit missfärgade vilket gör mig självmedveten.

Min tandläkare sa att det skulle kosta 3500! För dem att göra mina tänder vita vilket jag verkligen inte har råd med.

Jag provade därefter en tandkräm som enligt förpackningen skall göra tänderna vitare, men jag märkte ärligt talat ingen skillnad.

Jag kollade en tandblekningsguide för att få ljusare tänder och valde Dentway som de rekommenderar.

Nu, efter att jag använt deras kit ett par gånger, hemtandblekningssatsen, har jag märkt en stor skillnad i vithet på mitt leende och behöver inte längre fundera innan jag lägger upp bilder på mig själv.

Too creepy not to tell you

Den här bloggen blir bara flummigare och flummigare för var dag nu känns det som, men jag kan inte låta bli att berätta det här för er. Det är bara för konstigt för att inte berättas!
Imorse vaknade jag ur en dröm. Den var inte så himla speciell egentligen. Den innehöll ingenting som inte tillhör vardagen, d.v.s. min katt var inte med i drömmen, inte min farmor (som också gått bort), inte några konstiga pratande blåa figurer eller något annat orealistiskt.
Eftersom Martin slutar skolan vid 19:30 idag och vi bara har en nyckel till lägenheten så var stackarn tvungen att gå samtidigt som mig (eftersom jag då tog nyckeln). Klockan 06:55 är vi alltså på väg ut ur lägenheten och jag berättar i samma stund om min dröm för honom. Han går med mig en kort bit och viker sedan av på en gata för att sätta sig på något café tills skolan öppnat vid 08:00. Vi säger hejdå.
Jag har lite bråttom till tåget och förlänger steget lite. Jag hinner fram och reflekterar inte riktigt över att det står ett gäng människor uppe på gatan ovanför nedgången till perrongerna. Jag blippar mitt kort och går ner för trappan till plattform 2. Idag var det väldigt tomt på folk…
I drömmen stod jag på plattformen och tittade mig omkring. Mitt tåg kom inte – det tåg som kom är inte mitt. Det är flera avgångar inställda. Nästa kommer först om nästan två timmar? Så länge kan jag ju inte stå här. Jag får gå hem igen helt enkelt. 
Min första impuls är självklart att berätta för Martin. Det får kosta vad det kosta vill, jag måste ringa honom. Kommer inte fram. Jag börjar gå hemåt. Funderar över alternativa resvägar. Kan inte Milano så pass bra än men vet ju att det går tåg hem från Monza (där sjukhuset ligger) till centrala Milano. Men det är sekundärt, först måste jag få tag på Martin.
Jag fortsätter hemåt och ringer honom med jämna mellanrum utan att komma fram. Jag svänger av på den gatan som han gick iväg på för dryga 25 minuter sedan. Det finns massa morgonöppna caféer och små ställen där folk sitter och tar sin kaffe och croissant. Förbannar mig över att jag inte frågat honom vilket han tänkte sitta på. För mitt inre ser jag honom på caféet på hörnet precis där Bocconiparken börjar. Det som jag associerar med Grekland p.g.a. sina vitblåa markiser.
Jag går gatan ner och tittar långt in i alla caféfönster. Han har ju fått gå samtidigt som mig en gång förut när han slutade sådär sent. Då vet jag att han gick till skolan först och kollade om det var öppet, och sedan, när det inte var det så hittade han ett café. Jag tippar på att han går till samma ställe idag. Men var är det? Är det bortom skolan kanske? Dit orkar jag inte gå, där hittar jag honom aldrig. Nä, jag går till Bocconiparkens början, kollar alla caféer på vägen och sedan vänder jag och går hem.
Do I even need to say anything more?
Martin blev lika chockad som jag. Han erkände också snabbt att han aldrig hade trott mig om jag inte hade berättat om drömmen innan. Han blev också lite smått förvånad att se mig kliva in på caféet, men glad såklart.
För att spåna vidare på Linnea Auroras inlägg om drömmar – vad betyder de, och vad betyder det när de händer i verkligheten? Det känns ju onekligen som att någon ville säga mig någonting med det här. Känns för osannolikt att det bara är slumpen. Ödet.
Inlägget är sponsrat av: Gåvokortspecialisten.se

Tankar kring allt möjligt

Igår pratade jag med min kusin på FaceTime. Hon är tio år yngre än mig och håller mig á jour på vad som är det nya, hur man pratar och om de verkliga problemen i livet. Konstigt att man kan känna sig gammal som 25-åring, men testa själva att prata med en person som är 15. De är supercoola! Självklart känner man igen sig lite – även om det känns som två evigheter sen man själv var där.

En sak vi pratade om var ödet. Vi sa nog aldrig det ordet, men vi beskrev det båda två. När det kommer små tecken i livet. Inte nödvändigtvis jättetydliga på det sättet att de säger åt en exakt vad man ska göra, men såna tecken som får en att fundera över någonting en extra gång. Förstår ni vad jag menar?

Jag har funderat på min text jag skrev om mig själv igår. Jag är en sån som ibland kanske gör saker innan jag hinner tänka ordentligt. Som att min mun kan prata utan att hjärnan godkänt. Inte för att texten på något sätt inte beskriver mig bra, kanske snarare att den beskriver mig alldeles för bra. Men det var väl så jag ville ha den? 100% öppen och ärlig. Tja, jo, jag är ju sån, blottar halsen och hoppas ingen skär av mig den. Visst har det här sättet att vara gett mig en del törnar i livet, småsår om ni så vill, men min aorta är intakt. Jag väljer också att tro på att det närt min optimistiska grundsyn om livet i stort. Min tro på kärleken och att allt alltid ordnar sig. Det finns en mening med allt. Tänk att om jag inte hade gjort alla de val jag gjort, bra och dåliga, så hade jag inte suttit här i Milano med min man, min bästa vän och min själsfrände (som råkar vara en och samma person).

Är det inte lustigt när man hittat den där personen som man har någon slags telepati med? Det måste vara ödet att man skulle träffas. Idag hände det som händer med jämna mellanrum – jag och Martin smsade varandra EXAKT samtidigt. Ok, vi smsar väl några gånger per dag så det är väl bara slumpen att det sker en gång i månaden eller så.

Men det som hände sen, ca tio minuter efter vi slutat smsa är ju bara konstigt. Martin skickar plötsligt en printscreen av sin mobilskärm. Han har uppe DuoLingo. Och vilken jäkla app tror ni jag har öppnat för några minuter sedan då? Jag har ju fasiken inte haft den uppe på en hel månad, och Martin har inte haft den uppe på säkert två månader. Hur kan vi båda hamna där? Vi hade inte ens pratat om språk. Kan bara vara telepati. Ödet.

Något annat som vi pratade om var skolan. Hur bra man faktiskt hade det även om man kanske inte gillade det under just den tidpunkten av sitt liv. Minns när jag gick i gymnasiet och kläder skulle beställas. Minns att elevrådet tittade på  klasströjor till skolklassen från tsreklam.se – Huruvida det blev sen minns jag aldrig men vad jag vet är att jag var nöjd min de kläder jag fick.

3 luxury budget backpacks

3 LUXURY VS BUDGET BACKPACKS

Jag har länge funderat på att tipsa er om lite lyx vs. budget men har inte prioriterat att sätta mig ned och leta igenom utbudet. Jag tycker själv det är väldigt roligt med såna här inlägg så det är anledningen till varför jag också vill prova att göra dem. Något som jag inte lyckats ta fram ännu det är lyx vs budget när man söker efter marksten. Jag håller på att titta på fritidshus och tänkte anlägga lite sten men inget vi kan göra själva så behöver någon som kan marksten. Det finns massor att hitta både anläggare och olika stenar men svårt att veta vilka som är bra eller inte. Eller så kanske det bara är så att en sten är en sten. Har ni några tips?
Som ni vet har jag de senaste åren gått ännu mer mot hållbart mode och jag sparar gärna någon extra månad (/år!) för att kunna köpa något med bra kvalitet, som inte tär på miljön på samma sätt, som inte riskerar att bli slit och släng. I de bästa av världar så skulle man följa detta till punkt och pricka, men det är ju svårt, för mig och säkert för många av er. Jag vill därför också slå ett slag för hållbart mode med tanken att det kan betyda att man tänker till innan man köper något, tar hand om det man köpt och att man använder det så länge det är möjligt, även om det kommer från budgetkategorin. Det är inte alla som har möjlighet att spara ihop till dyra kläder, väskor och skor, men alla kan försöka tänka till om vad man köper, ta hand om det väl och använda det länge (för att sedan återvinna det såklart!).
Med det sagt så vill jag börja med att tipsa er om någonting vi verkligen borde använda mer – dels för våra ryggars skull och dels för att det ju faktiskt är himla snyggt (och moderiktigt!): Ryggsäcken! Utnyttja det extra mycket nu när det finns med i modebilden säger jag, att mode är bekvämt och ergonomiskt hör kanske inte riktigt till vanligheterna.
Jag själv är väldigt nöjd med mitt väskköp som jag gjorde i januari på NK-rean i Göteborg. Väskan är en ”Cara Bag”, vilket är Mulberrys samarbete med Cara Delevingne. Den kan användas på tre olika sätt tack vare de avtagbara axelremmarna – perfekt när man inte känner för ryggsäck. Färgen är en av mina absoluta favoritfärger (oxblood) och jag älskar de små guldutsmyckningarna med lejon och hjärtan. Perfekt storlek för min dator (12″) och rymmer det viktigaste för en heldag. Att den drömmen fanns på rean var nästan för bra för att vara sant.
Det är ju förresten också ett väldigt bra tips för hållbarhetstänk som ändå är ekonomiskt – kvalitetsrea, d.v.s. när NK har rea eller när ex. Nathalie Schuterman har det. Spara och hitta dina garderobsklassiker där. Dessutom är ju rean ett bra tillfälle att isåfall köpa det där ”trendplagget” som man inte vill lägga ner jättemycket pengar på men som man ändå gillar. Faran med reashopping är ju förstås att man köper sånt man inte tänkt och därmed onödiga saker, men det är något vi alla får träna på, att hålla oss i skinnet. Det brukar vara lättare att göra när man har en lista på saker man behöver. Jag har provat det själv och det fungerade utmärkt. Det var i somras på NK-rean och visst, många saker lockade men vad kom jag ut med? Jo, precis det som stod på listan: kostymbyxor, en lättviktsdunjacka och svarta ballerina. Väldigt ovanligt att man hittar allt man vill på rea men jag hade väl tur!

Weekend i Zürich

Vår weekend i Zürich gick i ett nafs, precis som helgen i Verona för två helger sedan. I stort kan man säga att vi gillade Zürich. I våra framtida planer finns nog en och annan utlandsvistelse, kortare eller längre vet man ju inte, men jag känner på mig i lilltån att vi kommer att bo utomlands igen. När vi väl gör det så är nog Zürich en stad som är ganska långt upp på listan. Det var väldigt likt hemma – rent, ordningssamt och dyrt. Fast det sista var ju brutalt, visst är Stockholm också ett dyrt ställe att bo på men jisses, en BigMac & Co. för över 100kr! Men de tjänar ju bättre också, så det balanserar väl upp det.

En sak jag tänkte på när vi var där är att det verkade finnas en övergripande känsla av att alla litar på varandra. Det var faktiskt en av de första reflektionerna jag hade – efter den om att det var svinkallt. Min vän som bor i Zürich som jag då inte sett på… 10 år(?)… mötte oss vid vårt hotell. Jag tyckte det låg mitt i ett industriområde men tydligen var det de nya hipsterkvarteren. Jag är inte så cool.

Vi gick sedan in mot stan och insåg att klockan ju var lunchtid och det var bäst att äta. Vi dök in på närmsta ställe; ett thaiställe på hörnan. Vi åt. Det var dyrt tyckte vi – om vi bara visste vad dyrt var! – och när det var dags att resa sig och betala så tog de bara kontanter.

Ungefär en timme tidigare hade konversationen mellan mig och Martin låtit ungefär såhär:

Martin: Borde vi ta ut pengar kanske?
Victoria: Men neejeee, Schweiz är ett modernt land som Sverige, det är bara Italien som är efter…

Happ. Min vän hade inte tillräckligt med kontanter för alla oss tre så där stod vi. Närmsta bankomat var en ganska bra bit bort fick vi förklarat på schweizertysk engelska, men vet ni? Han lät oss bara gå. Ingen av oss behövde stanna som ”säkerhet” på att vi skulle gå tillbaka. Inget kort eller pass eller annat behövde lämnas som gisslan. Vi bara gick ut, alla tre, hittade bankomaten och gick tillbaka igen. Om han såg paff ut när vi kom tillbaka? Jag vet inte alltså… Man verkar ju lita på varandra där.

Senare samma dag vinkade vi hejdå till min vän och gav oss ut på jakt efter Mannerkex (ja, ni förstår att det är mycket viktigt för Martin och hans familj med de där kexen…). Vi hittade ETT ställe som hade dem, men det visste vi inte då – att det bara skulle vara det stället. Så vi köpte ”bara” fyra paket. Martin grämer sig.

När vi var inne i en av alla matvaruaffärer (ja, så kan man spendera en lördagkväll i Zürich) så fanns det små smakprovsbord ni vet. Men ni vet att det också alltid står någon vid dem och kontrollerar att man inte äter upp mer än ett chips. Här var det fritt, ingen som stod och vaktade. Så om man var hungrig fanns det säkert sju olika smakprovsbord att stå och mumsa vid. Men ingen gjorde det såklart. Tillit!

Men det var bara en av många reflektioner i Zürich. Nu ska ni få lite härliga bilder från dag 2 och snart lovar jag att klippa ihop en kort video av vår helg så får ni kanske ännu lite mer känsla.

Wine school Germany

Hello wine livers, I mean lovers! Ja, glöm nu för allt del inte bort att alkohol är farligt i stora mängder eller om man dricker det för ofta – men hellre lite och ofta än mycket på en gång = tips på hur du kan vara en lover utan att oroa dig för mycket för din liver.

Idag är det Tyskland som står på tur i vinskolan, är ni taggade?

LEKTION 14

Tyskland

Tyskland är det nordligaste av de traditionella vinnationerna och har därför en extra stor utmaning i att odla fullmogna druvor. Ännu svårare blir det eftersom klimatet varierar från år till år. Dock försöker man optimera detta genom att placera de flesta vinodlingar på bergssluttningar omgärdade av skog som skydd mot vinden + vid sidan av en flod som reflekterar solljuset (t.ex. Rhen), vilket höjer medeltemperaturen.

Odlingssäsongen i Tyskland är lång och vädret växlar mellan sol och regn vilket gör att druvorna mognar långsamt och behåller sin fruktiga syra samtidigt som de utvecklar naturlig sötma och absorberar mineral ur jorden. Ger friskhet, smak och en speciell bouquet förknippat med tyska viner.

Lite allmän fakta i punktform:

  • Vinproduktionen är koncentrerad till sydväst
  • 60% produceras i förbundslanden Rheinland-Pfeiz
  • Är 9:e största vinproducenten i världen
  • Främst vita viner, ffa Riesling
  • Röda viner ökar men huvudsakligen för inhemsk produktion

Druvor

Gröna:

  1. Riesling: Tysklands förnämsta druva, mycket uppskattad druva. Elegant doft, markerad syra, sammansatt smak. Kan lagras länge. Passar till mat, även kryddstark mat och sötsura rätter från asiatiska och latinamerikanska köket. Krispiga äpplen, mogna persikor, mineral eller honungston från ädelröta. Kan utveckla Botrytis. Spätlese och Auslese tappar mycket sötma. Det fälls ut med syran.
  2. Silvaner: mycket gammal druvsort. Ger saftiga viner med mycket frukt, syra och stor kropp. Tillräckligt neutral för att kunna matcha och förhöja den milda smaken av skaldjur och ljust kött. Även till sushi och sådant som Riesling är bra till.
  3. Müller-Thurgau: (Rivaner). Korsning mellan Riesling och Madeleine Royal.
  4. Grauburgunder (Pinot gris)
  5. Weissburgunder (Pinot blanc): eleganta vita viner med frisk syra, fin fruktighet och en bouquet som ger association till ananas, nötter, aprikos eller citrus.
  6. Kerner:

Röda:

  1. Spätburgunder (Pinot noir) – den enda man måste känna till i Tyskland!
  2. Roter traminer (Gewürtzaminer)

De tretton kvalitetsområderna

Den tyska vinlagen

Tillämpas från 1971 och utgår från druvornas mognadsgrad (mustvikt). Delas då in i fyra klasser.

  1. Tafelwein = bordsvin. Kan även komma från ex. Österrike. Är det Deutsche Tafelwein så är det bara från Tyskland.
  2. Landwein = motsvarar det franska Vin de Pays (VdP), kan sägas vara ett bättre bordsvin.
  3. Qualitätswein bestimmter Anbaugebiete = QbA. Kvalitetsvin från en av de 13 regionerna dock med tillåtelse att chapitalisera*. Om enbart beteckningen Qualitätswein och inget predikat förekommer, är det ett QbA-vin.
  4. Qualitätswein mit Prädikat/Prädikatswein = QmP. Den högsta klassen. Måste komma från en av de 13 regionerna. Ingen chapitalisering tillåten. Vinet måste ha sitt prädikat på etiketten. De olika prädikaten är minimigränser för druvornas mognad, som varierar beroende på distrikt och druvsort (se nedan)

*Chapitalisering = tillsätta socker till ojäst must för att höja alkoholhalt

Prädikat

= Tysklands klassbeteckning inom den högsta klassens vin (QmP) där man utgår från grundtanken att sötare druvmust ger ett bättre vin. Ju mer socker, desto bättre alltså.

  1. Kabinett: normalskörd, motsvarar en potentiell alkoholhalt på 8,5-11,5%. (Minns ni att potentiell alkoholhalt är den halt av alkohol som vinet får om det jäser ut helt till ett torrt vin)
  2. Spätlese: sen skörd. Motsvarar en potentiell alkoholhalt på 10-13%. Ger ytterligare mognadsgrad och koncentration av musten, högre sockerhalt och mindre vätska. Antingen kan man då få utjästa viner med högre alkohol eller ett vin med högre sötma om man stoppar jäsningen (lieblig = sött vin)
  3. Auslese: man väljer utvalda klasar eller druvor ur den totala skörden. Motsvarar potentiell alkoholhalt på 11-14,5%.

    Tanken är att de här tre första klasserna ska göras utan inverkan av ädelröta (botrytis cinerea). Från början gjorde man 10-15% torra viner, men nu är är det istället 85% torra viner, d.v.s. man låter hela jäsningen gå (blir således Trocken 0-9 g socker/l) istället för att bryta jäsningen med ex. filtrering, nedkylning av must (och ta bort jäst) eller svavla vinet (smakar inte gott). 

  4. Beernauslese: utvalda övermogna druvor
  5. Eiswein: druvor som plockats och pressats i fruset tillstånd. Har samma minimigränser som Beernauslese, men druvorna har inte angripits av Botrytis. Vattnet bildar då en isklump och det kvarstår enormt stark sötma och syra.
  6. Trockenbeerenauslese: utvalda övermogna druvor som skrumpnat efter att ha angripits av Botrytis, motsvarar en potentiell alkoholhalt på minst 21,5%. Restsockerhalten är mycket hög då den faktiska alkoholhalten i vinerna ofta ligger kring 5-8%. D.v.s. detta är söta viner.

OBS! Man får alltid deklassificera vin, d.v.s. om man tar en Spätlese så kan man kalla det Kabinett och på det viset skapa en väldigt bra Kabinett.

Om ingen tilläggsbeteckning finns så har alltid prädikatsviner restsötma (d.v.s. vinet är inte helt utjäst); ju högre prädikat, desto högre restsötma. När det då istället finns tillägget trocken betyder det att vinet är ett torrt vin med restsocker på max 9 g /l. Halbtrocken har restsocker på 9-18 g/). Den typiskt halvtorra profilen är Kabinett utan tilläggsbeteckning, Feinherb.

Ordkunskap:

  • Trocken (torrt): <9 g socker/l
  • Halb Trocken / Feinherb (halvtorrt): 9-18 g socker/l
  • Lieblig (sött)

Tysklands nya vinklassificering

Den grundläggande förändringen är att allt går över till ett Bourgognelikt system, men:

  • De torra vinerna får ett tillägg ”Qualitätswein Trocken”
  • De halvtorra och söta vinerna behåller Prädikaten

De fyra nya klasserna blir:

  1. VDP, Grosse Lage (motsvarande Grand Cru): högsta klassen för en vingård.

    Vinets namn är enbart vingårdens namn, ex IDIG, med tillägget Grosses Gewächs (GG) och ”Qualitätswein trocken”. Max 50hl/ha.

  2. VDP Erste Lage (motsvarande Premier Cru): näst högsta klassen för en enskild vingård.

    Vinets namn är vinbyns namn och vingårdens namn och druvsort, ex. Würzburger Absleite Riesling, med tillägget ”Qualitätswein Trocken”. Max 60hl/ha.

  3. VDP Ortsweine (motsvarande kommunvin).

    Vinets namn är bara vinbyns namn och druvsort, ex Forst Riesling, med tillägget ”Qualitätswein Trocken”. Max 75 hl/ha.

  4. VDP Guteswein (motsvarande regionala områden).

    Vinets namn är regionen och druvsort, ex Baden Weissburgunder, med tillägget ”Qualitätswein Trocken”. Vinet skall komma från vinhusets odlingar inom regionen.

Oechsle

Oechsle är ett tyskt mått på mustvikt, d.v.s. hur mycket socker som är i musten. Det finns regler för hur många Oechsle det måste vara för olika prädikat:

  • Kabinett: minst 73°
  • Spätlese: minst 85°
  • Auslese: minst 95°
  • Beerenauslese och Eiswein: 125°
  • Trockenbeerenauslese: minst 150°

Vid jäsning av vin anger Oechsle alltså hur mycket socker som finns i musten. Ju mognare (sötare) druvor, desto högre Oechsle (och bättre vin).

 Classic och Selection

  • Classic: restsockerhalten får högst vara dubbelt så hög som syrahalten.
  • Selection: vinet är av toppkvalitet med minst 12,2% alkohol, ett skördeuttag på max 60 hl/ha och uppfyller kraven för tilläggsbeteckningen ”trocken”. Får säljas först ett år efter skörd, måste vara skördade för hand och på druvor som är godkända. Kan sägas vara en högklassig Spätlese trocken eller Auslese trocken.

Classic har fått stor användning.

Oreglerade beteckningar vid sidan av vinlagen 

VDP, sammanslutningen av kvalitetsvinodlare, har på egen hand infört beteckningen Grosses Gewächs för högkvalitativa torra viner som kommer från ett av VDP klassificerat vingårdsläge, s.k. Erste Lage. 

Sono La Tua Giuletta

Jag är din Julia (rubriken). Vet inte vad jag vill säga med det. Men hej! Jag har ju inte hunnit med att visa er några bilder från Verona än – och det var ju en hel vecka sedan nu. Känns konstigt att det var förra helgen faktiskt – tycker det var evigheter sen mitt godis tog slut (i måndags). Som tur är hittade vi ju bilar här i fredags, mihihihih…- De är också slut. Jaja, sånt är livet! Men vi kommer absolut att åka tillbaka och handla mera. Så fina saker.
Vet ni? Jag tog så mycket bilder att det faktiskt får bli två bildbomber från Verona (kan inte välja…). Här kommer alltså första vändan av Verona pics, alla från dag 1:
Nästa helg ska vi faktiskt iväg igen och jag har väl inte berättat än var det bär av? Hade ni några gissningar eller? Det är ganska nära, men det är ett annat land… Fast man kan säga att det är som hemma. Jag berättar imorgon!

Like a true swede

Ok, blev inte riktigt som jag tänkt mig med dejtkvällen – det blev mycket bättre! Det jag hade tänkt ut som en liten dejt blev liksom fel i tiden för idag men många små grejer gjorde tillsammans att ödet förde oss till Björk, en svensk restaurang i Milano. Alltså, hur konstigt är det inte att man åker utomlands och sen går på en svensk restaurang!? Kan jag skylla på att jag ville testköra den innan jag bjöd in mina nationalistiska arbetskamrater som prompt propsar på att italiensk mat är bäst och att svensk mat kan slänga sig i väggen (typ).
Björk får mycket väl godkänt av mig och jag hoppas att jag kan övertyga alla kollegor på sjukhuset att haka på en kväll för att prova la cucina svedese!

30 September

Så, enligt Martins klocka är det inte ny månad än – så det var ok att köra min dejt idag istället. Blev ju väldigt bra igår med men det var ju inte min dejt, utan något vi kom på tillsammans (vilket såklart inte är att underskatta! När man får feeling för att göra nånting – ba gör det! Mamma ringa mig häromdagen och berättade precis det. Hon har länge städat hemma själv men nu tog hon äntligen tag i saken och beställde ett Städbolag i Småland som ska hjälpa henne hålla rent hemma.. Life’s too short you know. Såklart rimliga gränser på detta, bränn inte alla pengar… på en gång…).
Men idag är alltså första gången i världshistorien september har 31 dagar och det ska ju firas med dejt såklart. Varsågoda och häng med till Marchesi!